Avelsrådgivning

Sammankallande:
Barbro Teglöf tel 0171-46 20 40
Ann-Charlotte Hillberger, tel 0175-603 62
Ylva Freed

E-post: avel.cs@pudelklubben.se

 

Här finns tips, för dig som planerar avel: http://www.skk.se/uppfodning/tips-rad/steg-for-steg-/

Avelsrådgivning för pudelintresserade
Hos avelsrådgivaren kan man få råd om avel och avelsarbete. Man kan diskutera avelsprinciper och också enskilda hundar.
Man kan få reda på vad som finns registrerat om olika hundar t. ex. avkommor, tävlingsresultat och sjukdomsdata.
Man kan utifrån detta diskutera vad som kan vara lämpligt att göra i det enskilda fallet.
Det som man inte får är förslag på hanhundar, detta måste vara tikägarens eget ansvar. Däremot kan man mycket väl diskutera sitt hanhundsval med avelsrådgivaren, men valet och urvalet gör man själv. Det är ju så att tikägaren känner sin tik och vet om de flesta av hennes förtjänster och brister. ”Avelsrådet” känner ju bara till hennes stamtavla. Om avel vore så enkelt att man bara behövde titta på en stamtavla och sedan vips kan föreslå en passande partner till denna stamtavla, så vore det väl inte så roligt med avel. Det kan inte heller vara så att avelsrådgivaren skall känna till samtliga avelsdugliga hanars exteriöra och mentala kvaliteter och på grundval av detta rekommendera parningar. Detta är också tikägarens ansvar.

Du kan också få ut utskrifter från vår rasdata där samtliga svenska hundar födda efter 1975 finns med, det finns drygt 117 000 pudlar av de mindre storlekarna i databasen och ca 26 000 stora. Det finns naturligtvis en hel del utländska hundar också, men där är utbudet begränsat till dem som har någon anknytning till Sverige, har avkommor eller har varit här för utställning. I rasdatan, som kommer från SKK, finns härstamningsuppgifter, uppgifter om officiella tävlingar och utställningar samt officiella hälsouppgifter registrerade. Vi uppdaterar rasdatan två gånger om året.

Till rasdatan har vi kopplat en möjlighet att få ut utställningskritiker från och med 1994 på enskilda hundar eller t.ex. avkommor efter en viss hund. Kritikerna är under uppbyggnad och kommer att ”fyllas på” efter hand.

All rådgivning är kostnadsfri, vid beställning av utskrifter tas dock en avgift ut, för närvarande 30 kr + 2 kr per utskrivet papper.

————————————

Du vet väl om att SPK  har  Kloka Gummor!
De fungerar som rådgivare om du har praktiska frågor om parning, valpning och valpuppfödning. Kloka Gummorna har lång erfarenhet av uppfödning och svarar gärna på dina frågor.
”Tips” Skriv ut den bifogade lappen och fyll i med andra viktiga telefon nr – Veterinär – Försäkringsbolag osv.

Carola Eliasson-Åström tel: 0910-777 985
Shirley Nilsson Tel: 076-830 45 50
Gerty Steffenburg-Nordenström  Tel:  0321-714 55

————————————————————

Barbro Teglöf, avelskommittén:
Varför skall jag tala om att min hund har blivit sjuk?

När man tar kontakt med mig som har hand om klubbens rasdata och vill diskutera sjukdomar eller defekter som har drabbat ens hund, gör jag en anteckning om detta på hundens ”uppslag” i rasdata, om detta är OK för den som frågar. Dessutom samlas dessa ”fall” i en pärm för referensbruk. På detta sätt kan vi inom klubben se om det är så att någon sjukdom/defekt blir vanligare eller mer sällsynt. Detta gäller naturligtvis bara om vi får in rapporter från flertalet hundägare vilkas hund har en eller annan sjukdom/defekt. Om man av olika anledningar inte önskar att klubben skall få veta vad som drabbat hunden, gör man hela rasen en otjänst. Ett problem som man inte vet finns är det mycket svårt att göra något åt. Känner man till problemet så finns möjligheten att förbättra saken.

Några av de problem som jag vet diskuteras ”där ute” men som det kommer in väldigt få rapporter om är; entropion (inåtrullat ögonlock), epilepsi, juvenil cellulit, kronisk enterit (kronisk tarminflammation), kryptorchism (avsaknad av en eller båda testiklarna i pungen), Legg-Perthes sjukdom (höftledssjukdom på mindre hundar), patella luxation, SA mm.

Samtliga dessa sjukdomar/defekter har eller kan ha en ärftlig bakgrund. Men bl.a. epilepsi kan orsakas av många andra faktorer också. Därför borde det vara av stor vikt för uppfödarna att kunna lämna in och att få uppgifter om dessa sjukdomar/defekter.

Hundar som har någon allvarlig sjukdom/defekt skall inte användas i avel. Enligt SKKs grundregler skall ju bara friska hundar användas.

Vad är då en frisk hund? Det är ju en bra fråga, men man måste väl säga att en hund är frisk om den inte har några allvarliga defekter eller sjukdomar. Naturligtvis kan alla hundar drabbas av diverse mindre allvarliga sjukdomar och ändå räknas som friska.

Hur är det då med anlagsbärare för diverse sjukdomar?, Ja, det får man avgöra från fall till fall, beroende på sjukdom/defekt och arvsgång. Man kan generellt säga att hundar med hög belastning för någon sjukdom/defekt i stamtavlan bör man vara mycket försiktig med eller avstå från att använda i avel, hur vacker eller duktig den än är.

Men man kan ju bara vara försiktig om man vet att det finns anlag, så nu är vi tillbaka till början igen.

De uppgifter som kommer in behandlas så att de för närvarande inte publiceras men vid en direkt förfrågan om den aktuella hunden, så lämnas uppgiften ut. Vidare så kontrollerar vi naturligtvis om någon hanhund (oftast) är överrepresenterad i materialet.

De sjukdomar/defekter som borde rapporteras in är allvarliga sådana med ärftlig bakgrund. En del av dessa sjukdomar/defekter kan ibland också bero på miljöfaktorer, men att alltid tro att just min hund har drabbats av det och det på grund av andra orsaker än ärftliga är att stoppa huvudet i sanden. Det är bara genom att studera stora material som man kan se att enstaka individer inte passar in.

Det kan ju aldrig gagna rasen att individer med sjukdomsanlag sprider dessa vidare.

Om man vill läsa mer om sjukdomar/defekter och avel rekommenderas ”Hundens sjukdomar” av Birgitta Wikström/Josefine Öberg, ”Sund Hundavel 1-3” SKK och ”Avel med sällskapsdjur” av Per-Erik Sundgren. En liten varning för artiklar på Internet. Man kan ibland (ganska ofta) hitta artiklar på Internet, där författaren anser sig ha hittat lösningen på diverse problem. Betrakta sådana artiklar med stor skepsis, kontrollera vem författaren är, var denna forskning har skett mm. Om det är en ”riktig” faktaartikel är allt bra, annars bör man inte sätta någon tilltro till sådana ”önskedrömmar”. Tyvärr är den bistra verkligheten sådan att de flesta sjukdomsproblem inte kan lösas med hjälp av några mirakelmetoder som någon lekman har kommit på.

Det är ingen skam att ha fött upp en eller flera hundar med sjukdomar/defekter. Det är däremot oetiskt (tycker jag) att inte bry sig om saken och inte försöka se till att det inte händer igen. Men utan kunskap om i vilken utsträckning olika sjukdomar/defekter förekommer och var anlagsbärarna finns kan man inte göra så mycket åt problemen.

Det skulle vara mycket skönt att kunna säga, nej den sjukdomen/defekten har vi mycket litet av i rasen, och veta att det verkligen är så. Idag får vi gå på det vi vet (inte så mycket, endast de officiella uppgifterna finns) och försäkringsbolagens statistik (inte så detaljerad). Vi har alltså en ganska dålig uppfattning om hälsoläget i rasen utom att vi vet att de flesta faktiskt är mycket friska. Men den ”sjuka” delen av populationen (rasen) vet vi inte så mycket om som vi skulle vilja.

Observera att det bara är uppgifter som kommer från ägaren eller uppfödaren som tages emot.

Avelsrekommendationer
Små:
Undersök de tilltänkta avelsdjuren före parning: ögonundersök hos en ögonveterinär
(efter 18 månaders ålder) gärna inom ett år före varje parning, undersök för
patellaluxation (efter 12 månaders ålder) hos en specialist på hundens och kattens
sjukdomar och höftledsröntga gärna mellanpudlarna (efter 12 månaders ålder).
Om hunden har patellaluxation grad 2 eller sämre, använd den inte i avel. Hundar med
grad 1 kan användas i begränsad omfattning, men endast mot hundar som inte har
patellaluxation. Mellanpudlar som har höftledsdysplasi grad C kan användas i avel, men
endast mot hund som har grad A eller B, d.v.s. är HD-fri.

Stora:
Höftledsröntga de tilltänkta avelsdjuren före parning, efter 12 månaders ålder. Endast
hundar med grad A eller B skall användas i avel.

Alla:
Undersök vilka hälsofrågor som kan vara aktuella i hundens härstamning, försök om
möjligt hitta en partner där samma hälsoproblem inte finns nära i härstamningen. Om
någon av hundarna som skall paras är DNA-testad för något hälsoproblem och bär på
anlag för detta, tänk då på att den andra partnern också skall testas och sakna anlag.